mardi 29 janvier 2013

La Ferme de Marie-Hélène och norra Alsace



I juni 2012 besökte jag det lilla hotellet La Ferme de Marie-Hélène i Strasbourg. 
Meningen var att bekanta mig med hotellet och dess omgivning för att kunna berätta om hotellet och tipsa om aktiviteter och besöksmål i närheten. 

Det var länge sedan jag senast varit i Strasbourg. Som studerande hade jag varit praktikant på Europarådet under tre månader i den ekonomiska sektionen under en svensk chef och hans holländska överordnad.


Men staden har ändrats, moderniserats; se bara på den nya järnvägsstationen som tog emot det första TGV-tåget från Paris så sent som i juli 2007. Och nu skulle jag främst bekanta mig med områden runtomkring. 


Först styr jag kosan mot hotellet La Ferme de Marie-Hélène i Ittlenheim. Hotellet ligger 17 km västerom Strasbourg i en liten by mitt ute på landet. Mittemot hotellet finns en djurgård. Bakom hotellet sträcker sig fälten och till höger finns en liten å. Om man följer ån utmed en liten stig så kommer man till en kommunal park där det finns flera storkbon med storkfamiljer i uppe i träden. Det luktar hö och sommar!


Hotellet är en gammal gård som blivit ombyggt till hotell. Huset och stallen är sammanbyggda så att det bildas  en vacker innergård när man kommer in. Hotellet har en liten nybyggnad på baksida för att få mera rum. Idag finns det totalt 10 rum, en restaurang och en festsal på hotellet. 




När man kommer in känns det genast som om man komma hem till nån. Vid entrén finns ett långbord för 8 personer intill en gammal kakelugn som än idag används för att långsamt steka alsasiska specialiteter såsom  Baeckeoffe, en slags köttgryta med grönsaker. Man kommer genast in till den rustiska restaurangsalen i samband med receptionen och baren. I baren finns alla möjliga aperitiver från Alsace baserade på frukt och bär. Dessutom samarbetar restaurangen med lokala vinodlare och man kan smaka på alla slags alsasiska viner gjorda på de sju olika druvsorterna som finns representerade i regionen. 

Maten i restaurangen är jättegod. Jag äter till lunch pilgrimsmusslor, vaktel och Paris-Brest bakelse ackompagnerat med himmelskt gott vittvin. På tisdag lunchtid finns där även lokala matgäster och två par som verkar vara turister. Maten går upp mot en gastronomisk restaurang, utan tvekan. Inte konstigt att det firas mycket bröllop och privata fester i hotellet. 


Mitt rum ligger i den gamla delen och har privat ingång direkt utifrån. Rummet är rustiskt inrett och stort med rymligt badrum. Det är varmt, men eftersom rummet ligger norrut och har små fönster så är det helt svalt i rummet. 

På eftermiddagen åker jag ut för att besöka norra Alsace. 




Först så styr jag kosan mot de vackraste byarna i norra Alsace: Seebach och Hunspach. Byarna består enbart av traditionellt byggda hus, det ena vackrare än det andra. Husen har stora innergårdar, fruktträdgårdar och gamla brunnar. Men det är nästan för perfekt i min smak. 



Därför blir jag glad när vi finner en liten butik i byn Seebach som säljer traditionella hantverk, tyger, dekorationsföremål. Jag köper små lerformar för Springerle-kakor, ett slags anis-pepparkakor som bakas till olika fester ss dop, bröllop, jul osv med speciella kakformar. Jag har ännu inte försökt baka mina kakor, men formarna är jättefina och jag har hängt upp dem i mitt kök.



Sedan åker vi vidare till Maginotlinjen i Alsace vid fästningen i Schoenenbourg. Detta är den mest bombarderade fästningen på Maginotlinjen, den franska försvarslinjen som byggdes efter det Första Världskriget och som sträckte sig från Belgien till Italien. Denna unika fästning har en utarbetad infrastruktur och underjordiska installationer som kan besökas. Installationerna ligger 30m under jorden och där råder enbart +13°C, så varma kläder rekommenderas. Vi kan besöka 2800m gångar där det finns bla bäddsalar, kök, hälsomottagning och fabrik som producerade egen elektricitet. Vi besöker också befälsrummet och stridsblocket med ett kanontorn.otroligt att tänka sig att männen levde här under markytan i månader. 




I byn Soufflenheim besökte jag flera krukmakerier, både hantverk och delvist industriella. Det finns 8 olika krukmakerier i denna by. Här säljs vackra kulinariska grytor och formar målade i traditionella färger och motiv. Det är färggranna Springerle-formar, stora Baeckeoffe-grytor, patéformar med andbilder på osv. Man kan köpa hem dom som dekoration, men också till dagligt bruk eftersom kärlen är hållfasta för ugn, mikrovågsugn och diskmaskin. Man kan bekanta sig med drejning och produktion, eller enbart uppehålla sig i de vackra butikerna. 

Nu har det hunnit bli kväll. Jag har träff hos en lokal vinodlare som bjuder mig på Gewürztraminer och Riesling, Vins Domaine André Regin i Wolxheim. Jag passar på att köpa hem några flaskor av det goda vinet. Sedan tar jag kvällsTGVn tillbaka till Paris. 


Under nästa resan till Alsace skall jag inte missa de fina glasmuséerna: Musée Lalique och Cristallerie Saint-Louis. 


Musée Lalique
Wingen-sur-Moder Alsace
Muséet ligger i byn där Renée Lalique grundade sin fabrik år 1921, i hjärtat av den regionala naturparken i norra Vosges, ca 40 km nordväster om Strasbourg. Muséet presenterar en exceptionell samling teckningar och smycken samt föremål i glas och kristall. En vacker trädgård varifrån Lalique fick sin inspiration omger byggnaderna. Muséet öppnades år 2010 och ligger inhyst i både de ursprungliga fabriksbyggnader men också en modern byggnad som inhyser utställningen och en restaurang-café.

Cristallerie Saint-Louis
Ligger i St-Louis-lès-Bitsche, i området nära Musée Lalique. Cristallerie Saint-Louis grundades 1767 och det var ett kungligt glashantverk som fått stor internationell renommé. Vi kan besöka både tillverkningen och muséet med en underbar samling glas och prydnadsföremål.